Det är dags att rätta till missuppfattningarna om polyuretanisoleringarnas brandsäkerhet på låglutande tak

Användningen av polyuretanisolering har ökat kraftigt inom byggbranschen tack vare isoleringens enastående värmeisoleringsförmåga. Trots deras vida erkänt goda rykte finns det alltjämt en del missuppfattningar bland konstruktörer och entreprenörer om PIR-isoleringarnas brandsäkerhet. Vi vill rätta till dessa missuppfattningar och lyfta fram fakta om PIR-isoleringarnas brandsäkerhet.

En djupare syn på PIR-isoleringarnas brandreaktion

Brandsäkerheten hos den värmeisolering som man väljer till en takkonstruktion har en central roll för konstruktörer och entreprenörer. Euroklasserna för isolering går från klass A till klass F. Produkter i klass A är obrännbara (A1) eller bidrar mycket begränsat till brand (A2) och betraktas ofta som det säkraste isoleringsalternativet när det gäller byggnadens brandsäkerhet.
Om isoleringen är av klass B eller lägre talar man om brännbara material. PIR-isoleringarna som används på flacka tak är normalt sett av klass E.

Konstruktionens brandreaktion fastställs dock inte i första hand utifrån Euroklasserna för de isoleringar eller andra enskilda material som används, utan utifrån hur konstruktionen har planerats som helhet och hur olika skikt av konstruktionen fungerar tillsammans vid en brand. Det har påvisats tydligt i till exempel PU Europes brandmotståndstester [*], där en konstruktion med PIR-isolering till och med fungerar bättre än en motsvarande konstruktion som isolerats med obrännbart mineralull av klass A1. Till skillnad från en del andra isolermaterial av klass E förkolnar PIR-isoleringar istället för att smälta och sprider inte elden.

*PU Europe Factsheet – Brandmotstånd hos väggar av trästomme, oktober 2015

PU Europes jämförande brandtest av isolerade låglutande tak

Testdesign:

I PU Europes jämförelsetest granskade man brandreaktionen hos polyuretan- och mineralullsisoleringar i en flack takkonstruktion där solpaneler hade installerats på yttertaket. Takens konstruktioner var identiska, endast isolermaterialen varierade. 

Tjockleken på isoleringen valdes så att båda takens värmeisoleringsförmåga, dvs. U-värde, var lika stort: man behövde 260 millimeter mineralull, medan det räckte med ett 142 millimeter tjockt skikt polyuretanisolering för att uppnå samma isolerförmåga. 

Mineralullen som användes var av Euroklass A1, dvs. obrännbart, och polyuretanisoleringen var av Euroklass E, dvs. brännbar.
 

Testresultat:

Resultaten var tydliga och visade att den testade takkonstruktionen med PIR-isolering fungerade bra i jämförelse med den testade konstruktionen med mineralullsisolering. Baserat på brandens spridning och brandskadorna inuti konstruktionen är det faktum att isoleringen är obrännbar ingen garanti för att den fungerar bättre i den testade brandsituationen. I båda takkonstruktioner slocknade branden av sig själv utan att man behövde använda skumsläckare eller annan släckutrustning. Det PIR-isolerade taket började kylas ner 80 minuter efter att branden startat, medan temperaturen i taket som isolerats med mineralull fortsatte att stiga fyra timmar efter att lågorna slocknat.

Detta test erbjuder viktig information om polyuretanisoleringarnas brandsäkerhet och vad man bör fundera på när man väljer isolermaterial. Polyuretanisoleringar erbjuder inte bara effektiv värmeisolering, utan kan också bidra till brandsäkra konstruktionslösningar.
 

.

 🎬 Se det jämförande brandtestet

Värmeisoleringarnas brandreaktion i förhållanden som motsvarar slutanvändningen – ladda ner faktabladet

Egenskaperna hos värmehärdande PIR-isoleringar gör dem till ett pålitligt och säkert alternativ vid takkonstruktion, då de erbjuder effektiv värmeisolering utan att tumma på brandsäkerheten.